torsdag 5 april 2018

Inget kirurgiskt ingrepp är easy-peasy!

Jag är med i en bukplastikgrupp på Facebook och förundras ofta över kroppshetsen rent generellt bland oss av det kvinnliga könet. Vet inte hur många smala tjejer som bokstavligen förfäras över att deras mage är lite skrynklig (i mina ögon alltså), möjligen något uttänjd men att lägga sig under kniven för att fixa till - verkligen?!?!?!
Jo jag vet - allas lidande är ju något som de upplever som ett problem, jag vill inte förminska detta. Jag vill snarare ge er lite distans och en positiv självinsikt för att i möjliga mån undvika kirurgi. Om inte annat varna er lite som kanske har samma problematik som mig idag med lågaktivitet och problem med smärta, domningar etc.

Det är ganska så snart 6 månader sedan jag opererade bort 2,4 kg hud från min buk efter 30 kgs viktminskning. Jag mådde riktigt bra fram till v 5-6 efter op (i december) då jag kände hur min mentala men även kroppsliga ork flög all världens väg. Upprepande munsår på besök (herpes), superförkylning och gud vet vad. Sömnproblemen drog sedan igång i januari och jag bad vårdcentralsläkaren om hjälp med insomningstablett (Zopiklon) för min kropp fixar inte sömnbrist vidare väl. Det gör väl ingen, men jag har verkligen inga extra depåer att ta ifrån med en energinivå på 50% så att säga. Så till och från under säkert 6-8 veckor har jag således fått använda mig av Zopiklon för att få sömn när det verkligen gäller, som då jag nu ska arbetsträna eller har haft möten etc. Jag har frusit som en idiot - växlat mellan varm och kall så vintern kändes verkligen som ett extra insatt plågoperiod för att tortera mig ännu mer. Jag svullnar fortfarande över buken och har en rejält bula ovanför midjelinjen vissa dagar, så det har bara varit för mig att dra på mig kompressions-spanxen igen. Ja det har gått så långt så jag bokade en tid till vårdcentralen för att utesluta så jag inte har problem med lymfkörtlarna då jag även svullnar insida lår så benen ser helt uppsvällda ut. Grejen med lymfödem (eller endast ödem) är att det kan uppkomma efter kirurgi likt den jag har gjort, särskilt då man lagt ett snitt så lågt ner så nära lymfkörtlarna i ljumsken. Fast mina symptom är inte så säregna så det är troligtvis ingenting. Det kan vara så enkelt som att för låg aktivitet i kombination med dålig kost och brist på vitaminer, mineraler etc gör att kroppen bråkar med en. Jag har en vibrationsmaskin i källaren så bara jag får klartecken att använda den ska jag planera in 10-15 min/dag vilket är allt som krävs. Att det ska va så förbannat svårt? (AAAAA-DHD!!)

Hade även fått Circadin utskrivet för sömnen, men då mina smärt- och tinnitusproblem är så beroende på dagsformen så kände jag att det inte är rätta lösningen för stunden. Höll väl på 2 veckor med dom och tyckte det blev verkligen inte bättre med sömnen. Blev nästan stollig! Sen häromdan började jag lite lätt med dom igen för att verkligen kunna utesluta dem och berätta för läkaren varför - då dröjer det inte mer än att under andra natten så ligger jag precis sömnlös hela natten! Det var så hemskt att känna att hjärnan rushar på men kroppen har ont och är trött! DÅ slog det mig - vilka biverkningar finns för Circadin?! Läste på FASS och mycket riktigt - Se nedan! Har markerat de som verkar stämma in på mig;

Mindre vanliga: (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

Irritabilitet, nervositet, rastlöshet, sömnlöshet, onormala drömmar, mardrömmar, ångest, migrän, huvudvärk, letargi (slöhet, bristande energi), rastlöshet förenad med en ökad aktivitet, yrsel, sömnighet, högt blodtryck, smärtor i övre delen av buken, magbesvär, sår i munnen, muntorrhet, illamående, förändringar i blodets sammansättning som kan ge en gulfärgning av hud och ögon, hudinflammation, nattliga svettningar, klåda, utslag, torr hud, smärta i armar och ben, klimakteriesymtom, känsla av svaghet, utsöndring av glukos i urinen, för mycket proteiner i urinen, onormal leverfunktion och viktökning.

SÅ gissa vilka som åker så långt pepparn växer?! ;-)

Ciao friends!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar