torsdag 25 januari 2018

Nyinvigning!

Hej hej hallå alla!
Det var sannerligen inte igår! Ett nytt år hägrar - 2018 - vad kommer det att fyllas med, tro? Jag hoppas att få klart min arbetsbeprövning, det har tagit sin tid att få igång den. Nu i februari har jag varit "hemma" sedan 2015 då min förra rehabiliteringsträning avslutades, bara sisådär ett halvår efter planeringen...som resulterade i en utmattningsepisod igen. Ni förstår, som ADD:are har man en slags inbyggd kompass för arbetsmoral och arbetslojalitet. Vad menar jag med det? Jo, att man anstränger sitt yttersta för att prestera och utföra ett "väl godkänt arbete", om man skulle omsätta det i det gamla betygssystemet. Då är det inte ovanligt att man förtar sig och gör mer än man borde, men eftersom den där inre mätaren är paj för vad som är "lagom", så kör man på! I mitt fall innebär det att jag gärna hittar på lite extra att göra på min arbetsplats, inte tar pauser då jag borde och gärna hjälper till om det så görs hemma på fritiden.

Då, februari 2015 hade jag en massa möten med min arbetsterapeut, min handläggare på arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det visade sig att min rehabperiod egentligen skulle ha avslutats och utvärderats ett halvår innan, typ september 2014. Men jag glömdes väl bort. Hamnade mellan stolarna, och när så min handläggare på AF meddelade att hon skulle sluta så frågade jag hur länge jag skulle arbetsträna - varvid misstaget upptäcktes. Ruta 1?

I bedömningen som arbetsterapeuten på AF gjorde konstaterades det att jag hade en väldig ojämn energinivå, den gick aldrig över 25% och jag upplevde mig ständigt hjärntvätt i olika grader. Det rekommenderades att lämplig arbetsplats/praktikplats behöver vara lugnt och stillsamt utan för mycket intryck eller ljud pga min tinnitus och "intryckskänslighet" som gör mig trött fort. Var finns den arbetsplatsen tänkte jag redan då? Bibliotek? (jag är ju inte ens utbildad bibliotekarie?) Mindre företag och deras kontor? Ja problemet är väl att jag kan inte på egen hand ansvara för lämplig arbetsplats så även detta stod med i utvärderingen.

Sammanfattningsvis har tiden sedan dess tills nu 2018 i princip rusat iväg och inte lämnat så mycket spår i mitt dåliga minne. Jag upplever att det tog över ett år att återhämta mig från "utmattningsepisoden", plus att jag opererades september 2015 för min övervikt och den resan i sig tog mycket kraft. På 9 månader gick jag ner 30 kg och för någon med mindre energitank än gemene man tar det hårt både psykiskt och fysiskt. Innan sommaren 2016 sökte jag för bukplastik och blev beviljad av landstinget för detta ett år efter min gastric Sleeve. Att sköta rutinerna som en sådan överviktsoperation medför är en rätt stor omställning, och för mig har det fortfarande inte blivit en daglig rutin - det är svårt att äta regelbundet när man inte känner hunger, svårt att tugga långsamt och att avstå dryck helt går inte för då sätter jag i halsen. Men jag gör så gott jag kan utifrån min förmåga.

Hösten 2016 fick jag ett mentalt ryck och i samråd med maken fick vi för oss att sälja huset för att söka nåt nytt lite mer avskilt på landet men helst i utkanten av vårt lilla samhälle. Detta medförde lite renovering och jag kände mig så klart motiverad av detta projekt så rätt så direkt började jag att tömma de skåp och skänkar som innehöll saker som inte användes i vardagen. Jag körde låda på låda till svärfars gamla hus och vi förberedde huset för visning. Samtidigt hittade vi ett hus/mindre gård som kändes "perfekt" och det gav ju också en slags kick att kämpa för att få vårt hus sålt och kunna lägga bud på det. Istället såldes det medan vi väntade och väntade på intressenter av vårt. Mäklaren var så himlens pepp och fick oss att välja ett högre utgångspris som vi nog innerst inne visste var lite väl entusiastiskt satt :-/ Vårt hus lades ut i september och det kom ett handfull besökare på den öppna visningen och vi tyckte så klart det kändes trist. Julen kom och det hände precis ingenting. Förutom några visningar vilket innebar en ökad press på mig indirekt att hålla huset i "perfekt skick" - inte att rekommendera någon med ADD.

När det nya året 2017 började hade vi ett nytt hus vi vart intresserade av men där nånstans insåg vi att priserna i vår kommun var galet höga och vårt var fortfarande för mycket i behov av renovering, särskilt källaren som behövde nytt ventilerat golv. Vi hade ingen inbyggd altan utan en uteplats under tak vilket givetvis många fann negativt och inget de var villiga att betala begärt pris för. Vi började tappa modet och i mars bestämde vi oss för att vi inte orkade med försäljningen utan att det bästa blev trots allt att stanna kvar.

Under april 2017 fick vi äntligen komma till barn- och ungdomspsykiatrin för att utreda dotterns misstänka adhd/add problematik. När vi väl kom till BUP och deras externa utredningsteam krävdes det endast ett besök för att fastställa diagnos och mycket riktigt så gjorde hon mig sällskap som ADD:are. Ett par veckor senare slutade hon åk 6 med precis godkänt i alla ämnen utom matematik. Det blev en lång sommar som hon främst tillbringade på sitt rum pga energibrist.

Eftersom vi avstod från att sälja huset kollade vi med banken om det fanns utrymme för renovering av ovan nämnda ställen: nytt källargolv samt inglasad altan. Banken gav klartecken och därmed påbörjades en ny omgång med energikrävande arbete för oss båda. Min man var rena Hulken och gav järnet med att fixa i källaren, och som alla vet så går det sällan som man tänkt. Hela golvet var nämligen tjärat, vilket kunde innebära att han blev tvungen att bila om hela gillestugan + sovrummet bakom. Tack och lov gav Anticimex klartecken för att det inte behövdes, så under 5-6 veckor jobbade han för fullt med att få golvet klart. Mitt uppdrag var att måla och tapetsera vilket jag gjorde bit för bit på kvällarna eftersom jag upplevde att jag fick jobba ostört då från barnen och djurens krav på uppmärksamhet.

Jag måste få skryta lite och klappa mig på axeln för jag tycker ändå att jag jobbade i min takt och inte förtog mig alldeles. Jag kom på mig själv med att fantisera om att "målare kanske vore nåt för mig?" men så inser man ju att var finns den arbetsgivaren som låter mig tapetsera i min takt, typ 2 våder per dag?! Hm....🙈

Juni-juli blev ingen trevlig månad för familjen eftersom all makens lediga tid och den gnutta energi jag hade över gick till att färdigställa gillestugan. Det blev en del hämtmat kan jag lova, men vår tacksamhet för matkassen är enorm! Den är verkligen behändig för familjer som lider av ork och tidsbrist. Det tar tid att komma på matsedlar som både är bra rent näringsmässigt sett och som inte är korv och makaroner var tredje dag! Så har ni inte testat detta - rekommenderar jag varmt Icas matkasse.

Altanen spikade min man ihop på knappt en vecka!!! Jag är verkligen djupt imponerad av hans kunskaper som snickare likväl som beslutsamhet. Jag försökte hålla de vanliga rutinerna rullande och eftersom det var sommarlov så sprang alla ungar omkring så vi försökte få alla att hjälpa till så mycket som möjligt. Makens mål var att bli färdig innan hans semester började, och den utmaningen klarade han så när som på 3 dagar...därefter var det en rätt så sliten familj som äntligen fick lite ledigt och jag och maken hade medvetet inte planerat in så mycket så det blev lite dagsutflykter här och var.

Två veckor efter skolstart ville vår dotter pröva medicin så förutom att kämpa med information till skolan om hennes svårigheter så fick vi nu ordna så hon kom igång med Concerta. Usch den fungerade inte alls för henne, hon tappade matlusten och blev helt slö. Vi provade även Ritalin men även den upplevde hon som att hon blev konstig av. Tredje försöket gick däremot hem så Elvanse fick henne att piggna till och orka med skoldagarna på ett betydligt bättre sätt. Hon blir inte trött förrän det är läggdags och hon orkar hänga med betydligt bättre på lektionerna. Jag fick ju själv påbörja medicinering mot min ADD och hade liknande problem med Ritalin/Concerta men däremot var det Strattera som gav mig rätt effekt åtminstone vad gäller en känsla av stabilitet och en lugnare hjärna. Det känns som intrycken motas och jag blir inte lika fort trött eller rörig. I efterhand känner jag mig förstås dum som inte påbörjade utprovning av medicin tidigare men sen så tänker jag att allt har liksom haft sin tid, jag behövde göra en sak i taget vad gäller min överviktsoperation, osv. Har du inte testat Strattera kan jag beskriva den positivt, många blir rädda för biverkningar men jag har inte upplevt några. Möjligen viss trötthet men det ger ju många läkemedel som påverkar hjärnans signalsubstanser. Fördelen med Strattera är faktiskt att den inte är beroendeframkallande vilket är en viktigt sak för mig då jag är lite motsträvig rent generellt för sån medicin.

Ja med denna lilla (!) sammanfattning avrundar jag detta inlägg. Jag tar upp den senaste periodens "events" i ett nytt inlägg så får ni smälta detta inlägg så länge ;-) Bjuder på bilderna från renoveringen - vi blev så nöjda!


Före - efterbild gillestugan

Sovrum gillestugan

Nybyggd altan och trädäck


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar