söndag 17 augusti 2014

Sensommaren är här!

Så börjar hösten nalkas, sitter här superförkyld och hänger vid datorn. Jag blev jättedålig på bara ett par timmar igår, men var väldigt trött tidigare under veckan fast att koppla ihop det med att något är på gång att bryta ut i form av förkylning, är inte det lättaste.

Sommaren har liksom lyckats rulla iväg denna sommar med. Vi hade en önskan att få åka en vecka eller så till Norrland, där jag är uppfödd. I år hyrde vi en stuga och det kändes lyxigt, även om stugan var ett gammalt sommartorp som behövde en aning mer kärlek än vi kunde ge (i form av inköp, då det är till salu). Så vi badade en massa, åkte runt och hälsade på släkt och vänner, och hade det riktigt skönt!
Efter 10 dagar lämnade vi vårt fina lilla sommarhus för att samla ihop oss på hemmaplan. Men det var lättare "tänkt än gjort", jag hade ambitionen att åka tillbaks och jobba (arbetstränar för de som inte vet), eftersom det på sätt och vis är enklare för mig att sysselsätta mig ett par timmar än att "bara" vara med familjen. Det där rutinmässiga som ett jobb kan skänka är rätt viktigt och livsnödvändigt för mig, har jag insett.

Så efter två veckors frånvaro (jag kallar inte det ledighet med tanke på den energi det kräver numer att hushålla fem personer med mat, aktiviteter och resor) återvände jag till "min" lilla butik och kände mig rätt så okey den första veckan. Helgen därefter var det som någon slog undan benen från mig, och jag blev så ofattbart trött och orkeslös så pass att jag blev hemma veckan därpå. Här måste jag få skryta om min "nya" chef, som utan ett uns irritation eller skuldbeläggande sa åt mig att ta och vila upp mig. Jag kan av erfarenhet nämna att ett av de svårare problemen jag har är att bli sjuk och behöva vara hemma från arbetet, eller att barnen blir sjuka och jag får vårda barn - det ger mig ofta dålig samvete och jag känner mig riktigt klen. Men det blåser lite nya friska vindar detta år på nåt vis, så jag tog och fokuserade på att vila så mycket och ofta jag bara kunde eftersom jag långt bak i ryggraden kände igen signalerna från mina utmattningsperioder. Det kändes faktiskt rätt så bra att stanna hemma. Rätt så ;-)

Så nu, två veckor senare, är det väl typiskt att snorbacillerna har hittat in i kroppen men jag har en dag till att vila upp mig på (imorgon) så får det bli som det blir på tisdag. Lugn och fin!

Uppdatering rehabiliteringsåtgärd

Har precis varit på avstämningsmöte med rehab-läkaren, samt handläggarna från FK/AF. Där diskuterade vi hur första året varit, att jag nu nått första delmålet att klara av 25 % arbete. Däremot tar mina sjukpenningsdagar slut i november, vilket kan krångla till det känner jag vad gäller vad som händer därefter. Jag vet att de kan bolla runt med mig kring olika "åtgärder" som egentligen betyder att jag fortsätter arbetsträna, fast då under Arbetsförmedlingens uppsikt och ersättning. Det kan bli så under 87 dagar - för sedan kan "jag" återigen ansöka om sjukpenning. Ett väldans moment 22 tycker jag. Det handlar ju egentligen om att jag behöver mer tid för att utveckla arbetsförmågan, eller rättare sagt nå gränsen för vad jag klarar av utan att kollapsa eller sitta och dunka huvudet i väggen :-P
Men Sveriges fantastiska socialsystem bollar liksom runt sjukskrivna/arbetssökande. Handläggarna får allt lägga manken till för att hålla ihop åtgärdsplanen, då rehabiliteringsåret är just under 1 år (fast det går att förlänga ändå enligt handläggaren, vid behov).

Nå väl. Det intressant ändå blev väl läkarens svar på frågan: Vad är det största medicinska hindret i detta fall? Hon menade klart och tydligt att det blir en kombination, där nervskadorna ger värk vilket leder till trötthet, min tinnitus leder till trötthet, min ADD tröttar ut mig och utöver detta har jag sömnproblem. Moment 22 varje dag, året runt. Jag tror faktiskt att de förstod att de kommer inte kunna pressa mig med alltför många timmars arbete i slutändan. Well - let's find out! Är tills vidare sjukskriven i grunden vilket är enormt betryggande eftersom då har vi rätt till fler timmar på förskolan åt vår aktive lille pojk. Dessutom har jag en försäkring som sedan jag blev diagnoserad får en summa varje månad, varje krona räknas! Så kom ihåg det - du kan som sjukskriven har rätt till heltids förskoleplats åt ditt/dina barn, samt kolla eventuella försäkringar.

Ta hand om dig där ute! 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar