tisdag 20 augusti 2013

1 år post-op!

Idag är det exakt ett år sedan jag satt och väntade nervöst på att rulla in till narkosen. Vid det här laget hade min op-tid flyttats men i stället fick jag gå och kontrollera ögonen hos en specialist några korridorer bort. Anledningen att de kollar synen är för att utesluta tryck i huvudet så synen inte påverkas negativt. Men allt så bra ut på mig, så jag fick traska tillbaks till mitt rum.
Tror det dröjde ända tills kl 11 innan jag fick dropp, och 12.30 rullade jag iväg mot narkosen. Riktiga proffs, de där sköterskorna De förklarade tydligt vad som skulle hända och ja jag hann ju knappt få högre puls innan "lampan slocknade". 4 timmar senare rullade jag nyopererad in till uppvaket. Jag sov gott då, med huvudet inlindat i ett slags baconnät. Men så hörde jag svagt ljuden från maskinerna, och en svag röst sa "Jenny, nu är Petter här". Och jag försökte öppna ögonen men fick kämpa lite innan jag såg min mans fina ansikte. Jag kände igen hand oroliga min, men hann inte säga nåt förrän jag började ulka och fick en spypåse under näsan istället
Jag orkade knappt med besök då, men det var skönt för oss båda att höra att allt gått bra. Resterande timmar på uppvaket pendlade jag mellan sömn och en massa kontroller. Hur som helst, själva operationen finns att läsa mer om här

Har operationen hjälpt?
Både ja och nej. Min ryggmärgscysta kollapsade inom 3 månader och jag får inte blixtrande huvudvärk vid ansträngning (hosta/nysning/etc), vilket sågs som att operationen lyckats och jag skrevs ut från Sahlgrenska och kirurgavdelningen. Men mina problem med vänstra sidan har kvarstått och de har inte förbättrats. Rehabläkare sa att "operationen syftade till att stoppa försämring, men det som är skadat är skadat".
Armen värker/ilar/bränner fortfarande dygnets alla timmar trots att jag äter medicin tänkt mot nervsmärta. Ibland vid högre ansträngning svullnar handlederna fortfarande upp. Jag har fortfarande nedsatt muskulatur, balans och känsel i vänster ben. Detta har konstaterats av sjukgymnast/läkare.
De kognitiva besvären har förbättrats något, det känns verkligen bra. Jag orkar hålla igång lite mer, sover inte lika mycket som förut men dagsformen pendlar upp och ner. Men det går något fortare att tänka i alla fall.

Området kring operationssåret är delvis återställt, ett område stort som handen är fortfarande ömt och avdomnat. Ni kan ju gissa varför jag klipper mig själv...
Men än är det fortfarande en massa rehab igång, jag prövar medicin mot koncentrationsstörningen, och en annan mot nervsmärtan. Då sömnen fortfarande krånglar har jag svårt att somna, främst pga den tinnitus som blev sämre efter operationen. Det är bara och simma lugnt, gott folk, men ha i sinnet att skador i skallen kan ta väldigt lång tid innan det blir bättre.
Under året som varit har min blogg nått massor med läsare! Över 12000 besökare har hittat hit. Det som värmer hjärtat mest, och som ger mig credit och gör mig stolt, är de som mailat mig och som står inför samma avgörande operation. De är lika oroliga och nervösa som jag var, och de blir sa tacksamma när jag svarat dem och försökt lugna dem. Ett stort tack tillbaks till er, att kunna trösta en annan medmänniska värmer verkligen mitt inre. Ja jag blir så stolt över min egen prestation.
Så tveka inte, sänd ett mail eller så, jag vill gärna få andra att må bättre.
Nu är höstluften här. Dags att äta mat för om en stund blir det återbesök till sköterskan för blodtryck och lite annat. Arbetsterapeuten ville också träffa mig, så eftermiddeftermiddagen är fylld.
Kram på er alla kämpar där ute!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar