söndag 28 oktober 2012

Söndagsinlägget, 8 veckor post-op

Hej hej, hallå dagboken ;-)
Har glömt av att uppdatera, insåg att jag ju faktiskt har en del trogna fans som faktiskt är inne och läser min rappakalja och skäms lite för att jag, som har "all tid i världen" att uppdatera, inte uppdaterar regelbundet. Men...det blir bara liksom inte av! Dels för att jag har inte samma ångest eller oro att ventilera längre, ja det är i alla fall inte lika tufft i skallen som mellan maj och operationen. Sedan har jag nog lite skrivkramp, vad ska jag dela med mig?

Jag får börja med att berätta att det har inte förändrats så mycket vad gäller mina tidigare besvär. Får ju väldigt ofta kommentarer som "så hur är det med dig då?", "du verkar pigg!", "men vad fint ärret blev, det syns ju knappt!". Nä. Nog är det väl så. Jag är ganska pigg i omgångar, för jag får sova om nätterna tack vare hjälp av insomningstabletter. Och ärret är gömt under en massa mörkt krulligt hår som växer som ogräs, har lyckats få några nya virvlar där i bak märkte jag häromdan. Jag märker inte någon markant skillnad på hur jag mådde före operationen. Jag har möjligen återhämtat mig efter den och allt vad det innebar att bli uppskuren i nacken, fått bitar ur nackkotan borttaget, blivit sydd genom vävnader och muskler, och ihoptråcklad allra ytterst med en tjusig blå tråd ;-) Det ilar dock till med jämna mellanrum i nacken/skallen. Jag får inte blixthuvudvärk när jag hostar/nyser och det är ju positivt! Men jag har fortfarande väldigt ont i min avdomnade vänsterarm, den svullnar och smittar av sig så högerarmen också krånglar med värk och andra dumheter som en hand kan få för sig, som att tappa saker i tid och otid. Mina händer är märkta efter två och ett halvt års värkande, känsel- och värmebortfall, svaghet som även sitter i resten av kroppen. Fötterna domnar fortfarande bort om skorna råkar vara knutna för hårt, eller efter en promenad runt kvarteret á 20 minuter. Jag svettas och fryser om vartannat varje vaken timme, det värker i ryggen och framförallt i ländryggen. De kognitiva problemen märks nog mest: lättstressad, glömsk, okoncentrerad, rörig, svårigheter med att planera småsaker. Hur gör vi i morgon? Sonen till dagis, dottern till fritis och jag ska till sjukgymnasten? Alltid ute i sista minuten, och hinner för det mesta glömma viktiga saker så jag åker en väldigt massa bil fram och tillbaks. Budfirma vore väl lämpligt nybörjarjobb?

Kan ju nämna att jag har begärt att min kirurg ska ta över min sjukskrivning, då han om någon borde vara mer lämplig att kunna förklara vad mitt tillstånd innebär. Det är dock bara ett litet bekymmer - jobb. Jag hade liksom inget jobb innan jag blev bokad för operation, och därför bränner det i häcken på mig då både FK och AF har ett finger med i spelet. Nu fick jag en rätt trygg start med FK, så om jag bara finne vara ifred och få svar på hur det går med cystan, så ska jag nog vara till deras förfogande med den lilla ork jag har kvar. Men nog förstår jag att läget är lite komplex, hur ska någon i mitt läge inte kunna jobba med någonting alls i detta avlånga land?

Jag säger inte att jag inte vill börja jobba, men det är ett tungt projekt för mig eftersom det kräver så mycket att ta itu med. När man inte vet sina egna gränser vad gäller energi eller uthållighet behövs det verkligen en tydlig chef bakom. Allt det där vet jag är inte prio ett än, först har vi en cysta som ska grillas i en magnetröntgen, och därmed kunna ge svar på dessa frågor:
- Har cystan krympt? Hur mycket?
- Hur stora skador tycks syrinxen skapat i ryggmärgen?
-Hur mycket av dessa skador är permanenta och vad innebär allt?


Nu känner jag att ögonen trillar ihop, Zopikloften gör verkan :)
Må gott, och glöm inte maila mig om ni undrar något! //Jenny

PS: Skänker en extra stor tanke till min äldsta dotter som fyller 13 år idag! Hurra hurra!



1 kommentar:

  1. Hej Jenny!

    Det är så sjukt irriterande att de klämda nerverna tar så lång tid att läka... Tråkigt att du fortfarande har så svåra symptom :( måste vara jobbigt. Håller tummarna iallafall för att det ska bli bättre och bättre för dig :)

    Kram
    Agnes

    SvaraRadera