fredag 17 augusti 2012

Resan mot mitt nya liv har börjat

Sahlgrenska inskrivning

Så är bollen i rullning. Efter en sömnlös natt med barnen sovandes hos mormor (är nästan jobbigt nu vad ofta de fått sova borta :-/ ) tog vi tåget mot Göteborg. Hyfsat väder och väl framme tog vi en mysig fika på Starbucks, deras Chai latte var grym! 

Vidare mot sjukhuset och efter en stunds letande efter vart vi skulle ta vägen (på Sahlgrenska är det VÄNTRUMMET som gäller! Vi hamnade i korridoren utanför nyopererade patienter i jakten på någon att prata med och det var inte skoj!) Nå väl, vi kom in ganska direkt till en sjuksköterska som tog lite blodprover, puls och blodtryck. Allt väl, pulsen låg på typ 82, men det har nog sin psykiska förklaring ;-) Hon gick igenom vad som komma skall och började med att jag skulle komma tillbaks söndag kväll, något vi hade tänkt att hoppa över och istället komma kl. 7 måndag morgon, vilket var ett alternativ. Men vid närmare eftertanke beslutade vi att jag åker in då så kan jag ta sista hibiscrub-duschen på plats och sedan lägga mig, och om jag inte kan sova eller varva ner finns det ju tillgång till starkare grejer :-D

Sedan blev det allmän info om vad som sker före/efter operation, jag ska nämligen få ögonen kollade så det börjar jag nog med på morgonen. Sedan är det väl dags att åka över till narkosen, sövas, opereras, och efter ett par timmar (ca 3-4 tim totalt) förflyttas jag till intensiven där jag stannar för observation vilket förmodligen tar större delen av e-m/kväll. Vi sa att de kan ringa på Petter så behöver han inte vänta själv medan jag opereras, utan kommer då jag kommit ur koman. Även om han inte lär få prata nåt vettigt med mig vill han ändå vara nere i Göteborg så han har nära till mig ifall något händer. Om inte annat så hoppas vi att han kan få träffa mig tisdag förmiddag, även om det inte är ronden. Han måste ju ta sig hemåt redan vid ett-tiden för att hämta barnen och förbereda skolstarten.
(Han har ju lillemans operation att ansvara för onsdag morgon med, uschiamig)

Sedan fick jag träffa en kirurg som berättade att de utför en studie på ett av de material som används för att "försegla" op-såret på insidan, bara för att materialet ska godkännas för användning inom neurokirurgi. Det används redan idag inom hjärt- och plastikkirurgi och står listat under läkemedelsverket tror jag, men saknade just godkännande för neurokirurgi. Det innebär i alla fall en massa fördelar för mig som Chiari-patient. Dels får jag göra tätare kontroller för att se så det inte blivit komplikationer etc. Sedan får jag även göra en extra MR och det är ju inte dumt med tanke på att vi vill ju se om cystan kollapsar.

Nästa besök gick till en neurokirurg som förklarade ingreppen noga för oss. Hur jag sövs ner, hur de går igenom nedanför kraniets slut och skär upp ner ungefär till c6 genom muskler och durahinnan och avlägsnar en bit ur kraniet och förmodligen någon bit ur en ryggkota. Därefter sys lager efter lager ihop, de lappar ihop och "tätar" för att minska risken för läckage av spinalvätskan. Sedan sätter de suturer och plåstrar om mig och sen kommer jag har jäkligt ont de närmsta dagarna :-)

Vi blev väldigt lugna när ST-kirurgen berättade att just Magnus Tisell har forskat mycket inom området och detta är vardagsmat för honom. Plus att han är väldigt noggrann. Vi gick igenom en del av symptomen och därefter fick vi vänta på narkosteamet. 
Och som vi fick vänta...och vänta! Vi satt nästan 2 timmar! Tillslut tröttnade jag och gick och frågade om någon visste när de skulle komma, och ja "givetvis" hade de missat att komma. Kort info kring själva sövningen blev det, men tyvärr så innebar förseningen att vi missade tåget hem så det blev alltför sent att få hem barnen kl. 20 så de fick bli kvar en natt till hos mamma. Åh vad vi längtar efter dom samtidigt som det var skönt att bara släppa allt och ligga som en soffpotatis och blogga lite. Men imorgon får vi krama dem, hurra! Sedan blir det att träffa storasyster med familj och på söndag är det FAMILYTIME innan vi åker till Göteborg kl 15.30, sedan lämnar maken av mig så jag får installera mig och sedan sover han över hos våra kompisar. Jag undrar om jag kan sno några sömnpiller åt honom? ;-)

Ja det behövs väl ingen Einstein för att begripa att jag är något spänd. Och det vore väl konstigt annars? Vet inte vad som väntar, och det vi förväntar oss efter operationen är förstås att cystan kollapsar och symptomen försvinner! Med lite tur kan jag vara tillbaks på banan i höst och då kommer jag hoppa studsmatta! :-) Jag ska förresten vara lite morbid någon dag och fylla i Vita arkivet online, det är en gratistjänst där dina önskemål kring din begravning sparas så om något händer kan din familj lätt se hur du önskar bli omhändertagen om dödens vingar hinner ifatt en. Ingen dum grej alls!

Peace!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar