onsdag 20 juni 2012

Efterfrågad

Åh vad kul det är att få frågan "när ska du blogga igen då? Nu var det läääänge sen sist!". Och ja, det var längesen sist (förutom inlägget med operationsbilderna som jag skrivit på tidigare men inte lagt upp).
Så varför har jag varit så seg med att skriva? Nja förutom att det har varit en del att fixa dagarna inför skolavslutningen så har jag faktiskt haft störig huvudvärk till och från i över en vecka. Och orsakerna till detta kan ju vara allt från vädret, stress, dålig sömn men framför allt så har jag ansträngt mig för mycket. That's it folks!


Jag blir lite irriterad på mig själv för egentligen bottnar allt i att jag försöker "verka duktig". Jag kan liksom inte låta bli att försöka hävda mig även om det inte märks hos andra. Jag tycker ju att jag blivit piggare "mentalt" under våren, dvs jag är inte lika trött och utmattad som jag varit under vintern. Och vad gör Jenny då? Jo hon drar på och försöker hålla undan hemma med tvätt, disk, planera mat, och allt som ingår i hushållet så att inte stackars stackars maken som ändå jobbar heltid om dagarna ska behöva "göra allt" sånt med, förutom att fixa mat eller ta hand om barnen. 

Tyvärr funkar det inte för tillfället att leka duktig har jag lärt mig. Den hårda vägen. För två kvällar i rad har jag däckat ihop med en gruvlig huvudvärk som pris, efter att ha kört runt på barn till simskolan, försökt promenera tjugo minuter "för jag behöver ju motionen om jag ska gå ner i vikt", kört barn till dagis/fritids och även hämtat på eftermiddagen. Däremellan fyllt minutrarna med diverse sysslor allt från att plocka ur diskmaskin, ringa samtal, städa, putsa fönster ("bara" ena sidan), osv osv. Värst av allt är väl att jag liksom inte kan stoppa mig, det är väl där hyperaktiviteten tar över och styr och ställer så det barkar åt fanders. Jag blir verkligen skogstokig när hjärnan speedar iväg! Och jag pressar mina gränser. 


Vi har ju liksom fått anamma ett system här hemma, jag och maken, för att få vardagslivet att funka. Och jag försöker verkligen underlätta för supermaken som ändå jobbar heltid och är dö-trött när han kommer hem. Men vad är alternativet just nu? Jag menar, ansvara för barnen och allt som ska göras med dem hade vi ju ändå delat på. Vi har alltid delat på matlagning/planering/handling förut. Nu gäller det mest att se till att handlingen görs tillsammans så jag inte ska bära på matkassarna. Ja i överlag är det nog en mer noggrann planering som gäller rakt av och det tycker jag väl bara är bra för då flyter allting på betydligt mycket bättre än då vi båda är trötta på eftermiddagen och står utan några som helst matplaner?!
Jo nog är det väl som så att läget suger just nu, vi vet liksom inte hur jag kommer att må om två tre månader. Vi vet inte längre än en dag i taget och fram tills operationen vill jag känna att vi haft en schysst sommar med barnen! Vi har några utflykter planerade, sedan några backup planer när jag är själv om dagarna. Exempelvis får lillgrabben gå på dagis tills maken tar semester. Nä det känns skittrist att jag inte fixar att ta hand om honom så han också kan ha "sommarlov", men hallå - JUST NU ÄR DET SOM DET ÄR så det är bara att acceptera det och hoppas att det blir bättre sen om några månader. Att behålla lugnet och försöka hålla huvudet kallt även om jag är skitledsen, orolig eller tänker på döden. That's it! 

Vi har åkt hissen ner till varmare breddgrader och vänt, vi har mått skit rent ut sagt och oroat oss massor för vi har ju inte fått så bra information som vi önskat. Vi har inte fått kika på mina MRT-bilder och fått förklarat hur pass stor cystan/-orna är eller bekräftat cystan går längre än de såg på första bilden. Vi har inte fått diskutera mer ingående vad som kan hända efter operationen, vilket är rätt viktigt ändå för vi vill helst känna oss förberedda. Vi har inte två katter direkt, vi har TRE barn att planera för! De ska till skolan/fritids/förskolan och logistiken kring barnen måste funka. That's it!

Nä även de starka har mindre bra dagar, och dessa dagar tar vi hjälp av våra vänner. Till alla er som orkar lyssna och som orkar ge råd/stötta vill jag tacka er från djupet av mitt hjärta! Jag är rätt säker på att maken håller med mig ;-)
Nu har jag uppdaterat senaste veckan; ofta fylld med huvudvärk och energitorsk titt som tätt. Men jag har lärt mig, och jag ska försöka att verkligen fokusera på att just lyssna på kroppen och balansera energin lite bättre. För vem försöker jag lura? 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar