torsdag 24 maj 2012

Värkligen trevlig dag!

Tog en sväng till "storstan" idag, hade en tid till dietisten kl.13 så jag kollade om min väninna hade tid att träffas innan eftersom det var ett tag sedan. Jo då hon och lillgrabben var faktiskt anträffbara så vi möttes på stan och gick en sväng för att kolla in kläder.  Som vanligt blev det en massa ur "Passar inte-kollektionen, men jag hade flyt och fann några sköna klänningar/linnen åt mig och lite smått till ungarna. Sen blev det lunch och en massa prat om hur vi damer har det, det är värst vad mycket man ska hinna med att berätta när man väl ses, tro om min gulliga väninna hängde med? Lillgrabben var då hur lugn och tålmodig som helst med oss mammor, tänk om mitt lilltroll kunde sitta så still en kvart?


Det blev en sväng genom en klädaffär till och sedan var det dags att ta sportbilen till sjukhuset för att se hurdan dietisten var, lite förutfattad åsikt hade jag allt ;-) Och jo då, efter att ha hälsat fick jag raskt hoppa på vågen! Den skrattade förstås åt mig, men det vi skulle diskutera var hur jag på bästa sätt kan gå ner i vikt med tanke på min cysta och minimala motionsmöjligheter pga värk och ansträngningsförbud. Vi försöker hålla oss till en mer LCHF-liknande kost här hemma, jag och maken. Och jag fick faktiskt inga klagomål på detta eftersom jag ser det mer som en metod att tappa några pannor för att kvalificera mig för en eventuell bukplastikoperation. Där är kraven >30 i BMI, samt att jag är viktstabil i 3 månader. För mig betyder det att jag behöver tappa 15 kg för att nå det målet, det är inte lätt att vara kort och tjock ;-) Själv anser jag att mitt huvudsakliga problem är just "hängbuken". Den ger mig en sån svank och är verkligen otymplig och ivägen. Vilken sexbomb jag känner mig som *NOT* Och framför allt påfrestar den ryggen vilket så klart inte är bra då cystan kan påverkas pga detta. Så målet är helt klart att kapa 5 kg i delmål åt gången tills jag når kriterierna för operation. Sedan får neurologen ligga på och hävda att ur medicinsk synpunkt är det verkligen nödvändigt att jag får hjälp med detta. Jag känner mig nog inte överviktig att jag behöver göra en gastric bypass utan snarare att jag kommer nå formen genom egen förtjänst och sedan eliminera hänget ;-) Min stora dröm!


Nå väl, dietisten ansåg väl att vårt samarbete skulle bli mycket kort med tanke på att jag i princip redan har en kostplan klar, så jag fick istället lite goda råd på vägen som jag kommer ta till mig. Oftast är ju matintag psykologiskt betingat, i mitt fall är jag ju en "sucker" för fikabröd så det har vi sällan hemma (faktiskt!). Jag har i alla fall hittat min favoritfrukost och den består av turkisk yoghurt, jordgubbar och en skvätt grädde. Det är nästan som att käka efterrätt så det skulle jag kunna leva på dygnet runt. Egentligen tycker jag mat är smått tråkigt, så om det inte finns någon lunch sedan gårdagens middag blir det lätt omelett eller yoghurt kompotten :-) Det positiva var väl ändå att jag hade gått ner sedan neurologbesöket, det var inte många gram direkt men det var ändå ett minus -yay!


Efter dietisten slank jag förbi neurologen och lämnade mitt brev med kompletterande uppgifter kring mina besvär, och påminde assistenten eller vad hon nu var, att be Maria påskynda operationen om hon hade makten att göra detta. Har ett kort kvar i ärmen och det är att själv ringa till operationskoordinatorn, så kanske kanske jag slinker emellan. På vägen hem slank jag in på Rusta och fixade en liten pool åt grabben, en massa vattenpistoler och annat bra-att-ha när det är varmt ute :-) Min man kom med idén att sätta upp takfläktar i alla sovrum, så vi ska nog kika på det framöver. Det är väl inte så "stylish" att ha såna i taket, men eftersom maken varit så väldigt flink med isoleringen så är det en aning FÖR tätt i kåken, så lite fler ventiler och takfläktar kan nog fixa problemet med sömnlösa nätter!


Okey, med andra ord dök jag inte upp förrän vid 16.30 tiden, så en hel dag hemifrån innebar givetvis en stunds vila. Vaknade dock med huvudvärk men det beror nog på vätskebrist snarare än Chiarin.
Men värken i kroppen var inte rolig så lite baksmälla blev det allt efter en kul dag på stan med min väninna, fast det var det värt! Jag kör på så det ryker! (det kan ju fixa operation tidigare hehe!)


God natt besökare!
Tänk imorgon gryr en ny dag igen, och den ska vi göra det bästa av. Inte sant?!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar