söndag 29 april 2012

Snacka om action!

Efter denna dag är jag rätt slutkörd kan jag säga! Det började tidigt i morse när vi skjutsat maken till tandsköterskan och jag fick ett samtal från radiologen: "Kan du komma kl.11?" Oj?! Hjälp! Lilltrollet hade fått stanna hemma då han blivit lite väl snorig, så första tanken var att jag måste lösa barnvaktsproblemet som akut dök upp. Inväntar maken som ringer svärmor och ordnar med det, då återstod bara att ordna så Mellantrollet och hennes kompis blev hämtade. Fast där löste det sig också enkelt tack vare att fritids ställde upp och lät dem stanna en stund eftersom lekkompisen vanligtvis hade tid där. Pust! Iväg och lämna Lilltrollet hos svärmor, hem och fixa mackor och thé att ta på vägen. Igen frukost, ingen bra start på dagen helt enkelt ;-)

Maken kördes till jobbet och jag hade drygt en timme på mig att ordna med lite saker på stan innan jag behövde ta mig till sjukhuset. Insåg rakt själv att jag var rörig då jag trots tidsbristen, springa in i småbutiker utan något ärende. Suck, att jag orkar! Kom tillslut iväg och hann precis fram och anmäla mig hos radiolog mottagningen då en sköterska ropade mitt namn. Iväg och in för att byta om direkt, å så fina sjukskjortor de har inför undersökningar. Så där lagom genomskinliga och hemska. Men men! Bara att bita ihop! Självklart hade jag glömt mina egna öronproppar och blev tvungen att ta de hemska gula att stoppa i öronen före hörselskydden. Vi testade radion och jag bad dem höja radion på max, kan säga att det märktes inte! Sen upp på "britsen" och lägga mig tillrätta och på med ansiktsställningen så jag inte kunde röra huvudet. Sköterskan förklarade att jag skulle scannas både med och utan kontrast så han förberedde kontrasten direkt, jag gav honom den avdomnade armen och den ställde upp utan besvär ;-)
Maskinen ser verkligen ut som en stor donut!

Så börjar cirkusen och jag får åka in i tunneln och maskinen kör mig fram och tillbaks för att ställa in sig, tror jag. Lite lätt klaustrofobisk känsla for över mig men efter förra gången försökte jag mest fokusera på att räkna mig igenom varje moment, och på så vis få en viss tidsuppfattning kring det hela. Det dröjde nog bara några minuter innan jag insåg att jag låg snett med rumpan, så jag frågade sköterskan om jag kunde rätta till den men det var kört att göra något sånt. SÅ! Det blev till att vackert ligga där och känna hur vänstra sidan efter en stund började domna av rejält, ända ut i tårna. Fick smått panik mellan scanningarna då jag inte kunde röra på foten men tänkte att här gäller det att fokusera! Tänka "en sång i taget" då jag stundtals kunde höra radion spela svagt mellan oljudet från maskingen. (Mix...Megapol!!!).

Kämpar på med att inte röra rumpan och räknar högt till 60 i omgångar för att få minuterna att gå mellan serierna. Det blev en del tankar som fick tiden att gå, tänkte på hur min vän Linda måste ha känt sig när hon låg här i tid och otid för att kolla om cancern hade spridit sig. Tänkte på pappa som även han borde ha scannat och röntgat sig ett antal gånger. Plötsligt fick jag en känsla av att hela rummet var fullt med energier som vakade över mig. Lite flummigt, jag vet, men de som känner mig vet att jag har ett öga för den typen av intresse :-) Serie för serie scannas jag, och tillslut meddelar sköterskan att det är dags för mina kontrastbilder så han sprutar in vätskan i armvecket.

Ja allting har ju sitt slut och jag lyckades ta mig igenom 1 timme och 15 min undersökning halvt på sned i den lilla maskinen. Jag märkte direkt att jag blivit väldigt trött så jag skynda mig iväg hemåt och ordnade med lite mat innan jag hämtade Mellantrollet inkl. kompis på fritids, och sedan vidare till svärmor för nästa trollunge, som hade varit ute en lång stund efter middagsluren så han såg bra trött ut och redo för att åka hem! Skjutsar Mellantrollet till kompisen direkt, och lyckas ta mig hem och blir så glad och tacksam när jag ser att maken hunnit hem så jag kan slänga mig på sängen direkt. V...I...L...A!
Tuff dag men jag var mest tacksam att vi därmed hade hunnit fixa bilder tills mitt besök om 5 dagar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar